Meditate every damn day för att travestera en känd yogapersonlighet

För nästan exakt 18 månader sedan bestämde jag mig för att under en trettiodagarsperiod meditera varje dag. Bara en liten, liten stund. Fem till tio minuter. När de trettio dagarna hade gått, bestämde jag mig för att fortsätta ytterligare trettio dagar. Sedan dess har jag  – med ytterst få undantag – mediterat dagligen. Jag har också gradvis ökat hur länge jag mediterar vid varje tillfälle. Idag är riktmärket tjugo minuter.

Meditationen hjälper mig alltid att komma lite närmare mig själv. Vissa dagar känns det hopplöst, tankar far i väg åt alla håll och jag lyckas knappt hålla fem sekunders koncentration på min fokuspunkt. Men även under dessa dagar så känner jag en liten aning lugnare efter meditationen.

Jag kan ha snurrat upp mig själv och min hjärna så att jag är på tusen meters höjd men efter meditationen – även om det var en skitmeditation just den dagen – så har jag i alla fall kommit en liten bit under dessa tusen meter, om så bara till 999,9 meter.

Nu kanske du tänker - vad gör fem minuter för nytta? Är det lönt att komma 1 dm närmare jorden? Är det inte bättre att göra det ordentligt en dag när jag inte är så stressad? Nej, inte för mig. Varje minut meditation är guld värd. För att inte tala om vikten av regelbundenhet och att behålla en god vana. Det är ju när jag är trött och stressad som jag behöver ta hand om mig själv som mest! Meditationen är nu nästan som lika viktig som att fylla mitt grundläggande behov av mat och sömn.

Under sommarens alla resor och aktiviteter har jag haft svårt att uppnå det där lugnet under meditationen. När jag uppnår det så landar jag helt och fullt i mig själv samtidigt som det uppstår en separation från mitt verkliga, inre jag och mina tankar.  Det låter märkligt, jag vet. Vissa saker är svåra att förklara och jag vet inte hur andras upplevelser av meditation är. Jag är dessutom nybörjare och är säker på att mer erfarna utövare har andra upplevelser. Effekterna av meditation behöver upplevas.


De senaste dagarna har jag - tack och lov - börjat hitta tillbaka till den där efterlängtade känslan i meditationen. Det är då jag kan börja förstå att jag har tankar och känslor, jag kan se vilka de är och ibland varför de har kommit. Jag springer inte bort från dem, jag trycker inte undan dem utan tillåter dem vara hos mig. Men jag förstår också att jag inte är mina tankar, jag är inte mina känslor. För mig är meditationen det bästa sättet att hitta min inre röst, mitt verkliga jag.

Har du aldrig mediterat och vill prova? Precis som med fysisk träning är den bästa meditationen den som faktiskt blir av. Så TA DET LUGNT och börja med en liten stund som känns alldeles för enkel, nästan larvig. Du kan öka senare när du fått in en regelbundenhet i meditationen. Vill du ha vägledd meditation så sök på nätet eller Spotify. Annars går det bra att sätta dig med rak rygg och följa andningen. I början kan det underlätta att räkna andetagen och det underlättar givetvis om du har tyst omkring dig.

Berätta - hur kändes det?