Jag är min egen fångvaktare

Under vår semester i Spanien, brukade jag på kvällarna sitta i sängen på hotellrummet och skriva. Jag skrev på övningar och deltog i diskussioner i en grupp som skulle hjälpa mig att få ändan ur vagnen och faktiskt komma i gång med att starta den här bloggen. Min partner satt bredvid och tittade på TV. Vid ett par tillfällen frågade hen mig vad jag gjorde och jag kom på mig själv med att smussla.  Jag svarade undvikande och med vaga halvsanningar.

Smusslandet med mina göromål är för mig ett tydligt tecken på att jag inte fungerar på ett balanserat sätt. Det är rädslan att uttrycka mina känslor och önskningar som tar över. I det här fallet var jag rädd för att hen inte skulle ”godkänna” mitt projekt. Jag föreställde mig hur hen tyckte att jag betalade för mycket pengar för kursen, att hen skulle vara rädd att jag berättade saker om oss och om hen, att hen skulle anklaga mig för att påbörja ännu en aktivitet som innebar att vi fick mindre tid ihop.

Efter ett par veckor insåg jag att jag med mitt hemlighetsmakeri betedde mig som att jag hade något att skämmas för och att det var ohållbart att inte dela en för mig så viktig sak med den person jag lever med. Sedan tog det mig ytterligare några dagar innan jag kunde förmå mig till att som sådär i förbigående berätta att jag ville starta en blogg och att jag gick en kurs som skulle hjälpa mig komma igång.

Visserligen är jag glad över att min partner stöttar mig men jag sökte inte hens godkännande. Jag frågade inte om lov, jag bad inte ens om hens åsikt. Den verkliga vinsten är att jag vågade uttrycka min önskan och slutade vara rädd för att säga vad jag vill. Om jag inte inför mina närmaste kan känna frihet att uttrycka alla mina känslor och önskningar gör jag våld mot mig själv.

Tanken är inte att i varje ögonblick ska berätta allt jag tänker och känner och vill eller att jag måste dela mitt innersta med hela världen. Däremot är den inre känslan av att vara bekväm med mig själv och stolt kunna stå upp för och uttrycka alla delar av mig själv om jag vill.